As long as I got you, baby

Sitter i sängen med datorn, hörlurarna på och denna sång på repeat. Så sjukt bra! 

Det har varit en skön dag idag. Var en sväng till stan och ångrade big times att jag inte hade kameran med mig. Solen sken så underbart och det fanns fortfarande färggranna löv på grenarna. Imorgon ska det väl vara oväder och jag hoppas verkligen inte att allt de fina löven bara blir till en grå, sjabbig massa. Hösten var som finast idag. Så underbart vackert.

Det är såna små saker som kan göra en så glad. Ni håller säkert med mig. Bara de fina färgerna i vår natur kan få mig att le. Eller att känna solens värme mot benen fast luften runt om dig är kall. Eller att en konversation mellan dig och en gammal vän känns hur bra som helst fast ni inte talat på länge. Eller att du bara vet att allt kommer att lösa sig, du känner att det kanske kommer att hända, det du vill. Det är sånt som gör mig glad, oss glada, och ditt leende gör andra glada. Just stay happy!

Ta hand om er :)

A late bus ride

Det finns något lugnande över att åka ensam buss hem. Ute håller det på att bli mörkt och i bussen talar ett par lågmält på finlandssvenska. Det enda andra som hörs är ljudet av bussens pysande och dörrarna som öppnas och stängs. Jag kanske är konstig, men jag tycker om dessa bussresor, de är dessa som får mig att tänka extra mycket och noga på livet och allt som hör till. Att dessutom gå hem i den lite kyliga, men inte kalla, luften, se upp på himlen som för varje sekund blir lite mörkare, se på sin egen skugga på marken som bildas av gatlampornas sken gör mig lugnande. Det är så tyst här, det enda som hörs är mina egna steg och suset av träden. Visst kan det vara skrämmande ibland då man inte vet som kan gömma sig bakom träden, men det är inget jag brukar tänka på. Jag rör mig ändå i lampornas sken. Det brukar jag alltid göra. Kanske det är därför som inget speciellt händer? Eftersom jag alltid lever likadant, gör allting som förut. Fattar ni? Måste man våga röra sig i mörkret, utanför säkerheten för att kanske senare få som man vill?

Framtid

Sitter just nu i köket och har druckit flera koppar te, ätit nybakad chokladkaka, fixat klart moddan tills imorgon och inte fattat något av matteläxan. Ville bara dela med mig av lite tankar.

Den senaste tiden har jag funderat mycket på framtiden, d.v.s. tiden efter gymnasiet. Åren går så sjukt fort och jag är rädd att jag inte tar vara på tiden. Jag har faktiskt ingen aning vad jag vill göra efter gymnasiet. Det känns så svårt att bestämma sig för vilket yrke man vill ha, vilken utbildning, vilket universitet osv. Dessutom har jag lite planer på att starta eget företag men då jag inte vet exakt vilket ämne det ska vara inom och hur jag nå dit så är det lite svårt.. Men jag vet ju att man knappast kan börja leva på det efter gymnasiet.

Det som jag mest oroar mig för är att jag inte kommer på vad jag vill, vart jag vill söka. Tänk om det blir helt fel och man inte trivs alls? Så många svåra frågor.

Ja, ville bara skriva av mig.

Har ni några planer för denna tid i ert liv? Berätta gärna! :)

Till Katrin

Idag åker du iväg till USA, för 10 månader. Jag hoppas verkligen att du får världens bästa år! Du förtjänar verkligen att komma bort härifrån. du har varit med om så mycket och ändå hållits stark! Jag hoppas att du vet hur mycket vi kommer art sakna dig! Jag kommer aldrig att glömma alla saker vi gjort, hur roligt vi haft det och alla våra galna samtal. Du har alltid hjälpt mig med mina problem och jag hoppas att jag hjälpt dig också.

Kommer sakna dig så det gör ont!

Älskar dig ♥

Far, far away

Jag vill bort. Jag orkar inte bo i detta land mera, med dessa känslor och dess människor. Vill sätta mig på nästa flyg och åka iväg, bara ta med en kappsäck med det viktigaste och lite kläder. Komma fram till något främmande land, med främmande språk och främmande människor. Ingen som vet vem jag är. Bosätta mig någonstans och så småningom skaffa jobb, vänner osv. Jag vill nånstans där det inte finns mörker som känns morbjudande, mörker som jagar en. Jag vill ha ett mörker som kan omsluta en, få en att känna sig trygg. Jag vill sluta känna det jag känner, få leva som alla andra.

Bara en tanke och en dröm. En till dröm som bara förblir som en dröm..

Gymnasiet

Idag har jag gråtit, skrattat, stressat och varit förväntansfull. Skolan börjar om två dagar (sorry för att ta upp detta) och mitt humör varierar så sjukt just nu. Dels vill jag till skolan, längtar till vardagar, träningar, höstigare väder och mysigare kläder. Andra delen av mig vill bara skrika, gråta, lägga mig under tre stycken täcken i sängen och inte tänka på något som har med skola och slut på ledighet att göra. 

Känns så underligt att gå till en ny skola. Har ingen aning om hur allt går till där, hurudana alla andra är och beter sig, hur man ska vara, klä dig osv. Det är kanske det som oroar de flesta, om de ska passa in i och bli accepterade. Jag vet inte hur ni tänker som läser detta, om ni redan har bestämt er för vad ni ska ha på er, vem ni ska tala med osv. Jag själv har ännu en blank sida på denna punkt.. 

Man borde inte oroa sig så mycket, det är ju bara en ny skola, man får träffa nya människor osv.. Men vad är det då som man måste oroa sig för?! Kan man inte bara göra det man vill, vara den man är utan att känna sig nedtyngd?

Till alla er som ska börja i en ny skola nu till hösten, oroa er inte. Gå med rak rygg och ett stort leende så klarar ni det mesta! Tro på er själva för jag tror på er ♥